Att stå upp och stampa med armarna rätt ut och skrika ut alla problem ur huvudet så högt att huvudet spricker. Idag är en sådan dag. Jag hade gjort det om jag bara inte var så förbaskat trött. Alla röster känns långt bort som om de talade med munnen full i bomull. Ögonlockens invanda rörelser går långsamt. Idag är livet bara tungt att bära. Och en av livets självklarheter, att andas, är idag en ansträngning.
Det är antagligen kroppens reaktion med lamslagning inför en gigantisk uppförsbacke. Modet sviktar redan vid bergets fot.
Tiden. Nu får du röra dig fort mellan träden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar