Äntligen. Sitter just nu bekvämt i trasiga pyjamasbyxor i vårt kök och skriver en inlämning om geometriska figurer. Har ätit frukost som en kunglighet och ska snart göra te till en snörvlande man som kurar mellan lakanen. Det känns lätt att andas, lätt att röra sig framåt. Vädret gör allt för att trycka människorna i den här staden längre ner i fördärvet och bitterheten. Men det biter icke på mig. Inte idag iallafall.
Det finns äntligen lite tid över för hjärtat att få kvalitetstid med det viktigaste personerna i mitt liv. Vilket känns som om lufttrycket i högexplosiv gastank precis lättat och ligger utom farozonen. Phu.
Nu håller vi om varandra i timmar innan vi somnar. Skrattar så vi gråter. Det gör inget, det kommer finnas tid att sova och ta igen alla sena kvällar. Åh min älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar