Ibland känns huden som en varm stickande ulltröja. Den klibbar och känns för stor för din kropp och man vill bara slitaslita av den. Men så är det ens egen kropp. Som man ska älska mest och först. Fan vad det är svårt. "Älska dig själv innan du kan älska någon annan". Sånt skitsnack. Men jag älskar livet jag lever, bara inte nödvändigtvis kroppen jag vandrar varje dag.
Det borde egentligen vara vinter nu, snö och kallt. Någonting som lyser upp alla dessa mörka timmar. Just lider hela den här staden av deprimerad leda. Och över detta hänger täta dimmor och duggregnstung luft. Och med trängselskatt, inga parkeringar och alldeles för mycket att göra i skolan och på jobbet så tro fan att folk har rätten att vara lite bittra!
Nu ska jag äta grönsakssoppa och hembakat solrosbröd. Bra saker de iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar