Sex veckors ångest och vansinne är ö v e r. Kan inte förstå det. Känns som om jag skulle kunna vara vaken i flera veckor av lätthet. Vad ska jag göra nu? Med all tid!?
Har varit löjeväckande kvinnlig och gråtit, gnällt, stressat och irriterat fräst mellan tänderna för minsta lilla den senaste tiden. Ska nu bara vara min vanliga glada och okomplicerade jag. Eftersom jag lever världens bästa liv är det bara att öppna ögonen och fortsätta med det med en gång! Wio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar