Samlar tankar och idéer i en liten bok i väskan. Det är så livet är just nu. Inte ett sammanhängande inlägg utan mer ett duggregn som smattrar mot taket i stugan. Det finns plats för så mycket i mitt liv dessa dagar och jag älskar det så avskyvärt mycket att det skrämmer mig. Jag har allvarligt börjat tvivla på min förmåga att göra något till 100%. Förutom att vara ledig, läsa böcker och göra det som jag känner för när jag sluter mina ögon.
Jag önskar så att jag får möjligheten att leva ett lagom liv. Skulle jag klara av läraryrket i sin helhet? Här får du 25 elever, 3 år, DITT ansvar! Hmm. Nej. Inte just nu. Skulle jag klara av att börja skriva böcker på heltid? Här har du MÄNGDER med tid, där jag skulle sitta och tvivla på min talang och bågna under det icke-existerande trycket att genomföra något. Nej! Jag vill göra lite av varje, var sak har sin tid och allt det där. Starta lite projekt. Men redan i den här dörren vänder jag och springer tillbaka till invanda mönster, med måsten och färdigplanerad vardag. Jag vågar inte. Vågar inte släppa. Jag tror jag är hemskt rädd för att leva i en vardag som inte känns färdig. Jag vill att alla mina stunder ska kännas fulländade. Haha, hur kräsen har den här damen egentligen blivit med detta överskott av lycka och kärlek? Men, nu får jag vara det! Då vill jag att livet ska vara fulländat, i all den enkelhet jag vill leva det. Istället för att göra karriär strävar jag mer åt motsatt håll. Jag trivs med att vara en osynlig arbetare eller vad man nu ska kalla det, för det ger mig massa tid att göra saker som förgyller mina dagar! Observera, jag har precis läst Emily Brontes Svindlande Höjder och känner mig smått språkskadad, på ett bra sätt!
Men detta är månadens vishet. Mer än något annat vill jag ha frihet genom lite måsten. Starta egen firma, egna arbetstider.. Mmmmhmm. De där tankarna alltså. Eget hus, egen plats på jorden. Där kan lycka och olycka härja men jag ska stå pall.
Japp, nattens pepptalk! Nu ska jag surfa trädgårdsmöbleporr och kolla på serier som den fulländade tant en är hihi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar