I'm awake

Dagarna går så fort, hå hå jaja. Det är som att ljuset triggar timmarna dra förbi fortare än de brukar. Jorden snurrar lite fortare, som ett glädjeskutt, fast under andra omständigheter. Naturen den bara gör någonting med hela min varelse just nu. Lukten som daggen plockar fram ur löven när skymningen faller, lukten på innergården som är frisk och fylld av söt mättnad från äpple- och körsbärsträden, så så syrénerna (har en intensiv kärleksaffär med dessa blomster varenda år, världens bästa doft!).

Men framför allt är det så skönt att vara glad. Att vara glad åt sitt liv, vem man är, sina studier (mestadels iallafall, räknar bort de timmar av totalt självförakt och sura miner när det känns som om jag inte kan någonting), sina drömmar, framtiden. Ja, you name it, bara hela himla livet och allt där i. Allt. Det är ju ganska grymt ord att få använda i positiv betoning!

Efter några veckor av intensiv trötthet efter flytten börjar jag,vi, upprätta någon form av vardag igen. Ungefär ett år efter att den omkullkastades från första början. Att få gå upp på morgonen och öppna ett stort fönster, där solen silar in genom persiennerna (varenda morgon är det sol, även om det börjar regna efter en stund!) där utanför har pilfinkarna konsert i rabatten och porlande barnröster från dagiset letar sig in, frisk vårluft. Koka en kopp kaffe, i mitt kök, vid mitt obeskrivligt fina 50-tals bord. Utbyta några fraser med katterna. Cykla iväg till skolan (ja, på allvar så cyklar jag! Efter över två års studier har jag dragit nävarna ur arslet och börjat cykla!). Och det är så himla härligt.

Jag börjar känna mig som mig själv igen. Inte som ett vilset känslo-monster som härjat land och rike runt för att få ordning på sitt liv. Nu är jag här igen. Lugn och lycklig.
Och efter terminens sista tenta på tisdag kommer jag vara ännu lugnare!
Sen väntar Österlen och Mandelmanns trädgårdar (mysryser vid bara tanken att få gå och inspektera ekologisk odling en hel dag) och mysiga små värdshus med Pontus och hans föräldrar. Sen tatuering.
Sen sommar. Åh. Ni hör också änglakörerna eller? Nej för det är bara jag som sjunger!